Monas blogg Aareavaara

Monas blogg Aareavaara

Batongflickan

Välkommen till min blogg! Bloggen startade jag 2008 när jag ansåg mig bli orättvist behandlad av maktens män, och den har varit min rättskipande vän. Den lever kvar än, och här leker jag ibland häxa med mina filosofiskt analytiska tankar, och ibland skriver jag bara osminkad dagbok. Tyvärr kan du inte kommentera.

Det vart dag

Juli-September 2014Posted by mona kumpula Tue, September 30, 2014 21:36:46

Sista september, och jag har som vanligt haft fullt upp. Jobbade dag i Överkalix, där nästan hela passet gick åt till att skriva en anmälan, som jag uppfattade handlade om en klassisk familjearvsfejd, och med brott som olaga tvång, ocker, och egenmäktigt förfarande, inklusive bilkörandet.

Sen när jag kom hem, eller innan det, så schasade syrran in fåren. De hade smitit, fick hon samtal om. Och det var ju bra, för jag behövde bara kolla igenom stängslet, och sen kunde jag påbörja mitt spånskottande... vilket gick lättare än jag trodde! En snöspade för 79 kr från Biltema var perfekt för detta, mycket lätt och ergonomisk, med sin mindre plastplatta, långt lättmetallskaft, och rörligt handtag.

Och när jag gjort det, så var det bara att hoppa in i traktorn och hämta en ny höboll i mörkret, för att hålla fåren mer hemma. Grannens gräs verkar ha blivit grönare så här på höstkanten, så det räcker inte med min stora hage eller två elaggregat - i alla fall inte för "Hökarängengänget", som jag kallar den lilla subgruppen svarta får som tar sig större friheter än andra. Suck!

Nå, men det är tur att de berörda grannarna uppskattar mina får, och det verk vi gör under sommaren, så att jag inte står här med stora skadeståndskrav mot höstkanten. Men inte är det kul, och jag överväger att redan nu låsa in baggarna inför slakt. Ja, jag vet vad jag gör, och i år tror jag att jag tar hjälp av Markku, för att ta fast dem och dubbelkolla att de har pung.

Så känns det i alla fall nu, när jag är så trött i kroppen, och ännu på det funderar hur jag ska orka med snön också... http://www.youtube.com/watch?v=X8UWnDAo3O8

- Fint!
http://newsner.com/2014/09/en-galen-man-som-vandrar-omkring-vanta-tills-du-zoomar-ut-jag-kunde-aldrig-tro-det-har/







Jag får ångest...

Juli-September 2014Posted by mona kumpula Mon, September 29, 2014 21:23:29

Ångest, det får jag direkt jag tänker på virkesaffärer... och jag känner hur kroppen blir stressad i själen... typ PTSD. Jag upplevde nämligen att jag blev hotad till livet av vireksuppköparen som var hit för sex år sedan, när han och hans chef innan verkställighet ville träffa mig angående kontraktet vi hade skrivit, och han plötsligt ringde och sade "Vi kommer att döda dig", i stället för att säga "Vi kommer att träffa dig"... På finska, med en kyligt arg betoning på två p i "tappamaan", i stället för ett p i "tapamaan"...

Ja, och det sitter i än! Jag har svårt att prata med en virkesuppköpare utan att hjärtat rusar i flykt, även om det skulle ske på svenska.

Hm, så när kroppens adrenalin blev inställd på kamp eller flykt idag, så passade jag på att tömma den med fysiskt arbete. Jag och Kingen åkte på en 3-timmars resa för att hämta typ 3 kubik välpackat spån till fåren. Avlastningen får dock anstå till i morgon, och nu måste jag dubbelkolla om jag gör dag eller kväll efter jämkningar.











Guld i berget!

Juli-September 2014Posted by mona kumpula Sat, September 27, 2014 12:44:28

Entreprenörs controlern är övertygad om det, nästan som om det vore huvudanledningen till grustäkten, att det finns guld här i Aareavaara! Hm, kan det vara därför mitt hus tar underjordsresonansen och leder ut sprängvågen ända från gruvhålen? http://sv.wikipedia.org/wiki/Konduktivitet

Från entreprenören, vars huvuduppgift verkade vara att kolla kvaliteten på allt det som krossas, till en förälder som haft guldklimpen hos psykologen för kontroll. En tvååring som fått titta på bilder och svara på frågor... där utlåtandet blev att förmågan att se helheten blev lidande av detaljer... och jag tänker hm, hm!

Lyssnade på föräldern, och kände igen mig i barnet. En bild på en bil, och barnet säger en Volkswagen, och pekar på märket. När psykologen inte verkar nöjd, och pressar barnet till ett nytt svar, ändrar det sig och säger att det kanske ändå är en Mercedes, typ att han ser lite dåligt och kan ha tagit fel på märket... allt medan psykologen önskar att han hade svarat "det är en bil"!

Suck, blir så frustrerad av att höra det - för det är ju en självklarhet att det är en bil, även för en smart tvååring! Ett tänkande barn, som förstås förväntar sig att psykologen ställer frågor som barnet kan bidra att hjälpa till med en lösning, och inte repetera självklarheter som alla ser!

Alltså, jag kan känna igen mig i hela situationen, d v s att det inte intresserar mig samtala om enkla självklarheter, vilket barnet också hade visat, genom att till slut sluta svara på frågorna...

Ja, jag blir lite arg över alla mallar och normalbeteenden, diagnoser, värderad social kompetens och fack hit och dit. Vidare blir jag arg över alla rykten och antaganden som försöker göras till osanna sanningar. Det är märkligt, att vissa får sätta ihop 1+1 och det blir en godtagen sanning, medan när andra gör det, då kan 1+1 helt plötsligt bli konspirationsteorier!

Därför är jag tyst, och väntar på att sanningen själv hinner komma ifatt.












Vad dom spränger!

Juli-September 2014Posted by mona kumpula Fri, September 26, 2014 17:43:43

Boom, och så skallrade tvåglasfönstret att jag vaknade... hm, försökte vila lite innan passet, men det gick ju inte så länge. Och, tidigare på eftermiddagen drog de också iväg en salva, så att det dånade bakom huset där jag stod och krattade i regnet. Märkligt vad de smäller på. Och djävligt irriterande! Inte minst med tanke på de skador jag misstänker blir i grundberget, om inte direkt på hus och brunnar...

Jaha, en trist römppähelg med regn, regn, regn. Blött och kallt, det är ingen bra kombination. Nya vinterdäck borde jag också börja fundera på... suck!



103 artiklar om Northland

Juli-September 2014Posted by mona kumpula Fri, September 26, 2014 07:44:17

http://www.affarsvarlden.se/taggar/?tag=Northland+Resources

Sökte lite nyheter om vårt gruvföretag, för jag tycker att det har varit oroväckande tyst i media den sista tiden... och har läst på fb att man använder bokstäverna "kk". Hm, inget nytt, men spräng-SMS:en dimper ner, som nu.

Klockan 10.00 kommer det att smälla, och knakar huset även denna gång, så kommer jag att ringa till sprängbasen, eller Dan Tjärner.

Römppäfredag i dag, och jag jobbar hela helgen. Inget dansande m a o. Nej, och nu måste jag kila på muggen, sen till Finland och köpa foder. Spån borde jag också hämta.







Banjul

Juli-September 2014Posted by mona kumpula Thu, September 25, 2014 22:59:04

Huvudstad i Gambia... Hm, varför ville häxan att jag skulle tänka på det nu? Hm, hm. Tänka och tänka. Det hjälper inte att tänka. Nej, och nu är jag för trött för att fantisera också, efter att ha betalt räkningar, kört traktor, samlat i hop grenar, och skottat grus. Sen har jag även kelat med tambaggen, som nu verkar ha lärt sig, när jag säger "det räcker nu", att han då snällt ska bli kvar där han står, då jag vänder ryggen till och går... inte följa efter och försöka stångas!

Om ni vet någon som behöver fina baggar, så har jag flera. Den tama är svart med horn, sen har jag en gråbrun med rejäla bockhorn, och även en vit utan horn, mfl. Det är bara att höra av sig. Mig når man alltid via min hemsida, och kontakt.

Läste även en lapp härom dagen, att Aros Livs är till salu! En livsmedelsaffär i gruvmetropolen Kaunisvaara. Ingen köpare var på gång, men jag hoppas att det dyker upp intressenter som vill driva affären vidare. Kanske med ett fik/minirestaurang?



Snön faller, och vi med den

Juli-September 2014Posted by mona kumpula Thu, September 25, 2014 09:51:34

En sång för de gula löven i den vinande vinden, där marken under blir fuktig och vit. Och jag säger att det är tur det, att det inte är fruset, för jag måste ännu hinna göra mina markarbeten klart.

Den senaste tiden har gått i problemlösningens tecken, med allt från våg till vinklar och smarta delare, så höger hjärnhalva har varit liksom i ett töcken, och bara en doer. Därav inget skrivande här, inget utrymme för verbal kreativitet till det, m a o.

Men nu, nu har jag liksom landat, och båda hjärnhalvorna andas. Typ som att jag en längre tid varit full med mjölksyra av ett vattentrampande, för att hålla mig på ytan med mina analytiska göromål, men nu fått typ en syrgastub till låns, och sjunkit ner till botten för att meditera, innan jag tar ett avstamp upp till ytan igen, där jag förhoppningsvis kan fortsätta med ett stilla bröstsim...

Det är inte kul när uppgifterna hopar sig, och många har hög prioritet, och dessutom kräver IQ-skärpa. Den känslan upplever jag att jag även får höra från jobbet dagligen, och igår var det en kommentar som landade i botten... "Har ni någon gång här i Pajala, innan jag började här, sagt till polisledningen att det behövs mer poliser?". Hm, tänkte jag, vilken fråga!

I Pajala var vi tiotalet poliser när jag började, sen minskade det, åtta, fem, och nu är vi bara tre. Och hela tiden har vi signalerat att vi inte kan uppfylla allmänhetens krav, och det finns exempel på hur Pajalachefen blev behandlad när han försvarade sin personal... Han "försvann"!

Så, jag tar mina lönehöjningar, 300 kr, 400 kr, eller vad jag får, och jobbar på. För i det här yrket är det ingen idé att försöka trampa vatten, man drunknar...

Bara att simma på, som en padda, kära poliskollegor!
https://cdn1.cdnme.se/2880210/6-3/padda12_51be0045e087c30298bfbd6a.jpg








Snön yr!

Juli-September 2014Posted by mona kumpula Sun, September 21, 2014 09:57:30

Vilken syn. Vaknade till gröna ängar, färggranna träd, och vita prickar som virvlar runt mitt i allt, med den vinande nordanvinden... Brrr, och vi som ska utomhus och joxa med fogskum och cementspackel.

Men eftersom det är söndag, så börjar vi lite lugnt, och "talerar" först runt och planerar, d v s efter kaffet. I övrigt vet jag inte så mycket att berätta, men kan ju nämna att jag använde en Hilti slagborr igår, för första gången i mitt liv, och det gick riktigt bra!

Oj, och nu är marken vit...




Next »